Sjukdomens kliniska förlopp

Sjukdomsfrekvensen uppvisar en säsongsvariation som sammanhänger med fästingaktiviteten. Milda vintar och regniga vårar gör att fästingarna blir flera. Risk för infektion kan föreligga redan i februari och upphör inte förrän i november.
Sjukdomen fortskrider i två faser; i upp till 20 % av fallen märker patienten inte av den första fasen.
Under detta tvåfasiga förlopp inträffar den s.k.första sjukdomsfasen efter en inkubationstid på 6 – 14 dagar, när viruset kommer in i blodcirkulationen. Patienten uppvisar allmänna symtom, som temperaturstegring (vanligen under 39 ˚C), huvudvärk, allmän svaghet, trötthet, mag-tarmproblem, hosta och snuva; symtomen liknar ofta en vanlig förkylning. Efter ett ofta symtomfritt intervall på mellan 2 och högst 8 dagar uppträder symtom på påverkan av nervsystemet. Detta inträffar när viruset lyckas bryta igenom blod-hjärnbarriären och infekterar hjärnan. Ytterligare temperaturstegring (vanligen över 39 ˚C) uppträder nu, tillsammans med andra typiska symtom som svår huvudvärk, nackstyvhet, påverkat medvetande, delirium (en dramatisk, fortskridande mental rubbning med drömlik omtöckning av medvetandet), kranialnervsförlamning, koordinationsproblem och förlamningar i armar och ben. Till slut kan även andningsmusklerna bli förlamade. Patienten måste då få intensivvård med konstgjord andning. Det finns ingen specifik behandling mot TBE. Endast symtomatisk behandling kan därför ges, som febernedsättande och smärtstillande medel, etc.

Sjukdomsformer vid TBE hos vuxna

1.		Meningit Meningit, med feber, nackstyvhet, ljuskänslighet och illamående/kräkningar, utan påverkan av hjärnvävnaden. Läker ut utan permanenta skador; ej omedelbart livshotande.
2.		Encefalit (vanligaste formen) Diffus inflammation, ofta i hela hjärnvävnaden och ofta med hjärnsvullnad och blödning. De basala ganglierna är särskilt påverkade, där infektionen kan resultera i sänkt medvetande, ledande till delirium och koma, förlamning och apraxi (rörelsesvårigheter) i armarna och/eller benen, epileptiska krampanfall, Parkinson-liknande darrningar och stelhet, liksom andningssvårigheter om även hjärnstammen är påverkad. Dödligheten är 0,8 – 2 %.
3.		Myelit/radikulit – poliomyelitliknande Inflammationen i ryggmärgen och nervrötterna resulterar i förlamning med amyotrofi (muskelförtvining), nervsmärtor och/eller paraplegi med tarm- och blåsrubbningar. Upp till 20 % dödlighet.

En allvarlig komplikation som kan uppstå utanför nervsystemet är koagulationsrubbningar, där inre blödningar leder till chock. Samtidigt föreliggande inflammation i levern och hjärtmuskeln kan också förekomma.

Vilka följdskador förekommer?
Vid sjukdomsformerna 2 och 3 kan nervceller som dör (i ryggmärgen och/eller i hjärnan) orsaka permanent invaliditet. Hos barn kan detta leda till utvecklingsproblem, epileptiska krampanfall som ofta kräver livslång läkemedelsbehandling, samt till problem med minne och varseblivning, Parkinson-liknande rörelserubbningar, paraplegi, andningsförlamning och muskelförlamning, vilket kan leda till arbetshinder, behov av permanent vård och att patienten blir beroende av rullstol och respirator.

Den till synes lindriga meningitformen innebär också faror.
Fallexempel: En patient har gått igenom den lindrigaste TBE-formen, meningit, och tillbringar flera dagar och upp till 2-3 veckor på sjukhuset. Tack vare professionell vård och sängläge känner sig patienten snart bättre.
När patienten försöker återuppta sina normala dagliga aktiviteter märker han dock snabbt att han har svårt att koncentrera sig och känner sig orkeslös. Om denna person inte mår bättre om en till två månader blir han ångestladdad, dvs. ett pålagrat tillstånd av depression förvärrar tillståndet. I de flesta fall har denna utveckling observerats över en tidsperiod på upp till ett år. Patienterna känner sig sedan tvungna att isolera sig och drar sig ofta för att tala med någon om detta känsliga problem.